Uppåt
Kungörelser mm
Arkiv mm.
Böcker o tidskr...
Internet...
Prolog
år 1800
år 1801
år 1802
år 1803
år 1804
år 1805
år 1806
år 1807
år 1808
Lantvärnet
Januari 1809
Februari 1809
Julita socken 1809
år 1809
år 1810
år 1811
år 1812
år 1813
år 1814
år 1815
år 1816
år 1817
år 1818
år 1819
år 1820
Derböhl
Runorna
Runstaven

År 1804 – En fläkt av den industriella revolutionen.

Näringsväsende 

Det kommer nu en förordning om enskifte även i Skaraborgs län. Diskonten i Göteborg kan här ha bistått med kapital till de skattebönder som kom att börja nyodlingar.
Detta år presenterar Richard Trevithick sitt ånglokomotiv i England. Detta är det första lokomotiv som förflyttar sig på skenor.

De första ångmaskinerna av Watts teknik, avsedda för industriellt bruk, infördes detta år till Sverige av dåvarande kanslirådet Abraham Niklas Edelcrantz. Tidigare hade atmosfäriska ångmaskiner av Newcomen typ satts upp i landet. Den första 1728 i Dannemora gruva av Mårten Triwald. Sedermera kom även atmosfäriska ångmaskiner i bruk vid Höganäs stenkolsgruvor och även vid andra gruvanläggningar, främst för att pumpa ut vatten. Watts teknik, vilken medgav anbringandet av en rotor på ångmaskinen kunde dock i större utsträckning användas för industriell produktion än de tidigare konstruktionerna.Edelcrantz hade besökt England för att närmare studera den i Sverige, än så länge, rätt obekanta uppfinningen.

Han köpte där fyra ångmaskiner och fick dessutom med sig en man som var väl förtrogen med maskinernas montering och handhavande hem till Sverige. Denne person var Samuel Owen, som kom att bli en av de mest betydelsefulla personerna i Sveriges tidiga industrialisering. Han föddes 1774 i byn Northon i nordvästra England av fattiga föräldrar. De saknade pengar till hans skolgång men lyckades i alla fall hålla honom där under en del av skolåret. Vid något över tio års ålder fick han börja försörja sig själv, först som gåsvaktare och sedan som svin- och fåraherde. Sedermera kom han i lära hos en snickare och använde nu hälften av sin dagpenning till att utöka sitt lilla kunskapsförråd. Hans kunskapshunger var lika stor som hans kroppsliga hunger. 
Enligt honom själv lär han under de hårda åren levt endast av bröd och ett slags the, vilket han själv kokade på krusmynta, mejram eller salvia. Han började väcka uppmärksamhet bland sina medlärlingar för arbetsskicklighet och uppfinningsrikedom och erhöll snart anställning på en stor mekanisk verkstad i närheten af staden Birmingham som ägdes av bolaget Boulton & Watts, vilka företrädesvis sysselsatte sig med tillverkning av ångmaskiner Det var hos denna leverantör som Edelcrantz köpte in trenne ångmaskiner, och i detta samanhang fick han även Owen anvisad som en duglig mekaniker som kunde medsändas till Sverige. I maj 1804 ankom dessa till Sverige. En av ångmaskinerna monterades med hjälp av Owen i en klädesfabrik vid Elfvik på Lidingö. De två andra kom att hamna i Kungsholms och Ladugårdslands brännerier. Den fjärde, vilken Edelcrantz själv hade tänkt begagna för en ångkvarn på Kungsholmen, befanns vara för liten och erbjöds därför till intressenterna i Dannemora gruvor för att driva de pumpar som behövdes för att få undan vatten som trängde in i gruvan. De tilltänkta köparna ville dock försäkra sig om vilken metod som var lämpligast att investera i och rådfrågade då fyra av Sveriges bäst ansedda mekaniker. Dessa förklarade då att ångmaskiner nog kunde passa i England där det fanns gott om billig stenkol, men i Sverige var de rakt olämpliga… Och om de skulle användas till att pumpa ut den stora volym vatten som antogs finnas i gruvornas innandöme (1,5 miljoner kubikfot) skulle det åtgå 7 år och ca 40 000 famnar ved. Edelcrantz översatte detta yttrande för Owen, som försäkrade att om vattenmassan inte var större än den kalkylerade, skulle han 
 med ångmaskinens hjälp pumpa ut den på i 1,5 år. Men hur mycket ved det behövdes hade han ingen aning om eftersom han saknade all erfarenhet av detta. Edelcrantz framförde detta budskap åt intressenterna, som trodde mera på honom och Owen än på de svenska mekanikerna. Maskinen köptes in och Owen fick uppdrag att sätta upp den och ett pumpverk som den skulle driva. Därefter pumpade ångmaskinen ut inte mindre än 2,5 miljoner kubikfot vatten på 2 år och 4 månader. Vedåtgången blev blygsamma 4 000 famnar. Om man dessutom använde stenkol förtäljer inte historien men det var nog i sådana fall mindre volymer.

I december 1805 reste Owen tillbaka till England men kom tillbaka, efter en inbjudan från Edelcrantz, under hösten 1806. Därefter stannade han kvar i Sverige. Först som verkmästare vid Bergsunds verkstad där han byggde Sveriges första valsverk för valsning af järnplåtar, vilket kom i gång 1808. Året därefter, 1809, anlade Owen en egen mekanisk fabrik på Kungsholmen. Detta kom att bli den första mekaniska fabriken i Sverige, där mer än 60 ångmaskiner byggdes och dessutom över tusen tröskmaskiner, av vilka många utfördes till Tyskland, Frankrike och Ryssland. Dessutom tillverkades en mängd andra maskiner av varjehanda slag. Däribland, för textilindustrin, den första överskärare-maskinen och den första engelska valkmaskin som brukats i Sverige.
År 1817 började Owen bygga ångfartyg, och det första som byggdes var den s.k. Stockholmshäxan (se kapitlet om sjöfarten på Hjälmaren) med en maskin om 6 hästkrafter. År 1813 hade det första ångfartyget varit synligt på Themsen i London och år 1816 på Seine i Paris så Sverige hade således i detta hänseende inte blivit så långt efter England och Frankrike. Owen byggde även Sveriges första järnfartyg och anlade fem valsverk och samt på Kungsholmen ett järnbruk med valsverk, puddelugnar och ”mumblingshammare” för smidning af större pjäser. Genom dessa företag kom han att utövade en betydande inverkan på den industriella utvecklingen i det nya fädernes-landet. Han erhöll Vasaorden 1825, blev ledamot af vetenskapsakademien 1831 och avled 1854.[1]

Utrikeshändelser i korthet

I början på detta år befinner sig konungen med gemål fortfarande i Tyskland. På kontinenten stiftar han bekantskap med flera franska prinsar och hertigar vilka fördrivits ut Frankrike efter revolutionen. Dessa ädlingar vinner hans beundran och vädjar till hans legitimistiska sinnelag.

Ett misslyckat försök till statskupp i Frankrike den 15 mars avslöjar en komplott mot Napoleon och leder till att denne på mycket oklara grunder låter gripa den franske emigranten ”Hertigen av Enghien”, en Bourbonsk prins, som befinner sig i Ettenheim på Badensiskt område. Gripandet upprör hela noblessen i Europa och kränkningen fullbordas när hertigen efter en summarisk skenrättegång förs till i Vincennes statsfängelse, Donjonen, där han möter döden framför en exekutionspatrull sex dagar senare. Detta är den grövsta kränkning Gustav IV Adolfs kunde tänka sig mot hela det legitima och monarkistiska Europa. Han tar detta som en djupt personlig skymf och låter kontinentens statsmän ta del av sin indignation.
När Napoleon kort därefter låter sig utropas till kejsare är måttet rågat. Sveriges konung vägrar att erkänna denna värdighet och uppmanar andra furstar till detsamma.

Vår kung kvarstannar ända till i juli 1804 hos sin värd, kurfursten av Baden i Karlsruhe. Då bryter han äntligen upp, för att istället inleda en resa runt bland hoven i södra och mellersta Tyskland och i samband därmed predika sitt hat mot Napoleon och revolutionen mot de Bourbonska monarkerna.

Napoleons svar låter inte vänta på sig. I augusti 1804 finns en artikel införd i tidningen ”Le Moniteur” där konungens tyska politik kritiseras och han framställs som en barnslig narr, vilken inte förstår att tillvarataga sina undersåtars intressen. Artikelförfattaren beskyller honom för att ha missbrukat sina tyska släktingars gästfrihet.

Detta leder till att Gustav IV Adolf beordrar den svenske konsuln Ehrensvärd att genast lämna Paris. Den 7 september bryter Sverige de diplomatiska förbindelserna med Frankrike. Dock vill inte Gustav IV Adolf ha krig med Frankrike. Därtill saknas resurser. Först i september är kungen åter inom landets gränser i och med att han ankommer till fästningen i Stralsund. I december reser han till Stockholm.

Läget mellan Sverige och fransmännen står därmed klart och britterna passar på att dra fördel av situationen. Ehrenheim och den engelske diplomaten Pierrepoint undertecknar den 3 december en traktat där engelsmännen förbinder sig att betala 60 000 pund sterling till förstärkande av Stralsunds befästningsverk. Som motprestation skall Sverige tillåta George III: s hannoverska trupper att reorganisera sig i Pommern. Dessutom skulle den Brittiska handeln åtnjuta nederlagsrätt i Stralsund.

Antalet innevånare i det egentliga Sverige år 1804 är 2.403.814 vilket motsvarar en tillväxt från föregående år med 0,64 % 

Skördeomdömet för 1804 är 3,0 vilket indikerar en normal skörd  (periodens genomsnitt = 2,6) (medelskörd = 3,0)

I Stockholm var medeltemperaturen för året 4,9°C (periodens genomsnitt 5,4°C ). Årsnederbörden var 486 mm . (periodens genomsnitt 488 mm .)

nästa



[1] Avsnittet om Owen ur Starbäck/Bäckström, Berättelser ur svenska historien

 

Hernbloms Bokförlag, Kyrkvägen 3, S-643 60  Julita, tel: +46 150 913 77, mobile +46 708 213 777